Om du precis har spelat in en nyskapande film och besöker en patentbyrå för att diskutera om du kan få patent på filmen, kommer du att bli fullständigt utskrattad.
--Filmer och andra konstnärliga skapelser skyddas av upphovsrätt, inte patent, förklarar patentjuristen tålmodigt, medan han inombords ler i mjugg åt alla som tror att "intellectual property" är något allenarådande som innefattar allt och alla, och inte förstår att det är helt separata lagar som reglerar vart och ett av områdena upphovsrätt, patent, varumärken, mönster, respektive företagshemligheter, och att de ofta skulle stå i direkt motsatsställning till varandra om de vore tillämpbara samtidigt, vilket de mycket sällan är.
--Det var rysligt trevligt att träffas, men nu har jag viktiga möten med uppfinnare som vill förhindra att andra använder deras idéer, avslutar han och sträcker fram handen.
Men du har sett fram mot det här mötet länge, och inser att du kommer att bli debiterad för en hel timme i vilket fall som helst, så du står på dig och ber att få veta exakt vad det är i patentlagstiftningen som gör det så omöjligt att få patent på din film.
--Det är en otroligt bra film, förklarar du, den är helt ny, den har aldrig visats offentligt, den är innovativ, och den kommer att revolutionera hela filmindustrin i ett slag. Är det inte precis sådana idéer som patent är till för att skydda?
Patentjuristen, som ju inte har sett din film och därför inte kan bemöta dina påståenden i sak, drar en djup men diskret suck och tar sin tillflykt till en juridisk föreläsning.
--Vad som är patenterbart eller inte i Europa regleras av den Europeiska Patentkonventionen EPC, säger han medan han klickar fram PowerPoint-bilderna som han har använt så ofta på sina introduktionsföreläsningar.
Konventionen innehåller avsiktligt ett antal begränsningar på vad som är patenterbart. Exempelvis kan man inte få patent på ren matematik, eftersom ett sådant patent i praktiken skulle innebära att man försökte reglera vilka tankar som människor får ha i sina huvuden, vilket inte bara brukar visa sig vara ohållbart i praktiken, utan också, vilket är det väsentliga här, skulle strida direkt mot själva grundsyftet med patentlagstiftningen, som är att underlätta att idéer sprids, inte att motverka det.
Så matematiker är medvetet utestängda från att kunna få patent inom sitt område, inte för att de är onda människor --- de är oftast inte det --- utan för att lagstiftaren gjorde bedömningen att utvecklingen inom det matematiska området inte skulle gagnas av patentskydd för sådana idéer.
Av den här anledningen finns det ett antal grundläggande kriterier som en idé måste uppfylla innan den ens kan kallas för "uppfinning" i den speciella betydelse som ordet har inom patenträtten, den måste vara "teknisk" och den ska kunna tillämpas industriellt, bland annat. Idéer som inte uppfyller de här kriterierna --- t ex. storyn till en film, en uppsättning regler för att spela ett spel, ett idiotsäkert sätt att säkra världsfreden --- kan vara fantastiskt bra och fullständigt nya idéer, men de är likafullt inte "uppfinningar" i patentlagens mening, så man kan aldrig få patent på dem.
Förutom de här allmänna kriterierna så finns också Artikel 52 i EPC, som räknar upp vissa saker som inte är uppfinningar i lagens mening, och därför inte är patenterbara. Styckena (1) till och med (3) av Artikel 52 lyder:
(1) European patents shall be granted for any inventions which are susceptible of industrial application, which are new and which involve an inventive step.
(2) The following in particular shall not be regarded as inventions within the meaning of paragraph 1:
(a) discoveries, scientific theories and mathematical methods;
(b) aesthetic creations;
(c) schemes, rules and methods for performing mental acts, playing games or doing business, and programs for computers;
(d) presentations of information.(3) The provisions of paragraph 2 shall exclude patentability of the subject-matter or activities referred to in that provision only to the extent to which a European patent application or European patent relates to such subject-matter or activities as such.
[fetstilen tillagd]
--Här ser du, säger patentjuristen med ett aningen överlägset leende. Läs själv i svart på vitt: en film är en konstnärlig skapelse, en aesthetic creation, som inte är av teknisk karaktär och som inte kan tillgodogöras industriellt, och även om den kunde det så skulle den i alla fall vara en av de saker som är uttryckligen uppräknade såsom icke patenterbara. Jag är väldigt ledsen, men svaret är helt enkelt nej.
Du är precis på väg att acceptera besvikelsen när du plötsligt får en briljant (ehuru icke patenterbar) idé om hur du ska kunna få ett patent på din film trots allt.
--Okej, det kanske stämmer allt det där, men då gör vi så här istället. För att ta patent på filmen som sådan så skulle jag vilja patentera idén med en filmprojektor som visar min film. Filmen är ju alldeles ny och fantastisk och uppfyller alla tänkbara krav på uppfinningshöjd, det är jag säker på, och projektorn är ju väldigt mekanisk och uppfyller alla tänkbara krav på att vara teknisk, så filmen och projektorn tillsammans har vad som behövs för att vara patenterbara.
Javisst, naturligtvis! En projektor som visar min film är alldeles uppenbarligen en apparat av teknisk karaktär som använder de kontrollerbara naturkrafterna till att göra något som alldeles uppenbarligen är alldeles nytt, nämligen att visa min nya film!
--Nej, nej, nej, säger patentjuristen, och känner sig plötsligt mycket trött och gammal. Det där håller inte alls. Man kan bara få patent på saker som är nya, och om man tar bort den gamla projektorn och bara tittar på det som är nytt, så är det bara icke patenterbara saker kvar, hur nya de än må vara.
--Om jag lovar att bara sälja kopior av filmen tillsammans med en projektor?
--Nej.
--Om jag klistrar fast filmen i projektorn, så att den inte går att ta bort?
--Nej.
--Om jag ändrar på...
--Nej.
--Om jag...
--Nej! Jag är verkligen väldigt ledsen, men det finns helt enkelt inget sätt som vi kan hjälpa dig på. En film som sådan är inte patenterbar.
Du accepterar motvilligt svaret, och vandrar långsamt hemåt med tungt hjärta.
...
När du vaknar nästa morgon finner du till din förvåning att du har blivit förvandlad till en dataprogrammerare. Efter att ha tagit saken under moget övervägande bestämmer du dig för att detta --- trots allt --- är att föredra framför kackerlacksalternativet, och bokar raskt in ett möte med samma patentjurist som tidigare för att diskutera ett datorprogram som du har skrivit.
--Stig in, stig in, säger patentjuristen med ett solskensleende när han möter dig i dörren, vilken befrielse att det äntligen kommer en riktig uppfinnare. Jag har fått slösa bort hela morgonen på att prata med några filmbolagsidioter som inte kunde skilja på patent och upphovsrätt. Där ser man vad fri sex och fria droger gör med förståndet. Men strunt i det, nu är det framtiden som kallar! Vilka underbara upptäckter till mänsklighetens fromma har ni att bjuda mig idag, kantänka?
Du förklarar, till en början något trevande, eftersom patentjuristen är en ganska imponerande person och du ogärna skulle se att han började spekulera i vilka lastbarheter du har hängivit dig åt för att fördärva ditt förstånd, att du skulle vilja ha patent på ett datorprogram.
--Inga som helst problem, säger patentjuristen och sträcker sig efter ansökningshandlingarna till det europeiska patentverket EPO.
--EPO har redan hunnit bevilja över 30.000 mjukvarupatent sedan praxis ändrades på nittiotalet, och här kommer ett till! Vad är det nu som du har uppfunnit?
Men innan du börjar redogöra för ditt datorprogram, som du i ärlighetens namn inte själv tycker är så där fantastiskt otroligt nyskapande, men som dina kollegor har förklarat för dig troligen är patenterbart ändå, så känner du att du skulle vilja bli lite säkrare på den juridiska grunden för mjukvarupatent.
Eftersom du på senare tid har haft omfattande informella diskussioner med ditt alter ego i filmbranschen, så uppmärksammar du juristen på Artikel 52 i EPC igen, och påpekar att listan över saker som tycks vara uttryckligen opatenterbara inte bara innehåller konstnärliga skapelser som till exempel film, utan också datorprogram. Om det nu är så att konstärliga skapelser inte är patenterbara för att de står med på listan i Artikel 52, borde detta då inte det gälla även för andra saker som står med på listan, som till exempel datorprogram?
--Nej, nej, nej, säger juristen med ett brett leende, det här är ett perfekt exempel på varför det är så viktigt att konsultera en patentjurist och inte bara tro på sånt man råkar läsa. Man måste läsa hela Artikel 52 för att förstå den rätt, se här. Om du fortsätter och läser resten så ser du att i tredje stycket så står det att förbudet mot att utfärda patent på de här sakerna bara gäller respektive sak "som sådan". Så länge de inte är "som sådana" så kan vi patentera dem hur mycket vi vill!
Om du kommer till oss med mjukvara som sådan, då kan vi tyvärr inte hjälpa dig, det är sant, så är det. Men så länge den inte är "som sådan", så kan vi! Det här innebär att du bara kan få patent på din mjukvara om den utgör en del i ett tekniskt system, som till exempel... kanske --- javisst, där satt den! --- ett datorsystem, exempelvis. Voila! Ett datorprogram som sådant är inte patenterbart, nej, nej, absolut inte konstapeln, inte som sådant inte.
Men ett datorprogram som går att köra på en dator är det! Och vet du vad det bästa är? De allra flesta datorprogram går faktiskt att köra på en dator!
...
Du hör kyrkklockan utanför fönstret slå tolv, och känner hur den magiska förvandlingen till programmerare börjar försvinna, och hur din normala filmskaparpersonlighet börjar komma tillbaka.
--Gäller det här även om jag skulle vilja patentera något annat som står med på listan i Artikel 52, som till exempel en film?
--Nej, en film som sådan är inte patenterbar, så det skulle inte alls fungera.
--Men en mekanisk projektor som visade min film?
--Om projektorn i sig var tillräckligt innovativ så skulle du kunna få ett patent på projektorn, men det skulle i så fall ändå inte täcka filmen. Filmen som sådan är inte patenterbar.
--Men om jag patenterar filmen och projektorn tillsammans, då är det ju inte filmen som sådan.
--Jag förstår att du försöker anspela på frasen "som sådan" i tredje stycket, men så kan man inte tolka den när det gäller konstnärliga skapelser. Vad den säger i det fallet är bara att en riktig uppfinning som i övrigt uppfyller alla krav ska inte ska bli diskvalificerad bara för att den dessutom innehåller någon av de saker som räknas upp i andra stycket. En innovativ filmprojektor är patenterbar, trots att den är fullständigt meningslös utan en konstnärlig skapelse i form av en film. Men patentet täcker inte filmen som sådan. Se på det såhär om det hjälper: man kan inte patentera pyttesmå skruvar som kommer bort om man tar loss dem som sådana, men det innebär inte att en i övrigt patenterbar uppfinning upphör att vara det bara för att den innehåller pyttesmå skruvar som kommer bort om man tar loss dem. Det är precis bara det som tredje stycket betyder i det här sammanhanget.
--Så om jag skapar något väldigt nytt genom att köra en väldigt ny film i en väldigt gammal projektor, då kan jag inte få patent på det?
--Nej, för allt det väldigt nya finns i filmen, och en film som sådan är inte patenterbar även om den är ny.
--Inte som sådan?
--Nej, inte som sådan.
--Men om jag skapar något väldigt nytt genom att köra ett väldigt nytt datorprogram på en väldigt gammal dator, då kan jag få patent på det?
--Ja, men inte som sådant.
--Men jag kan få patent?
--Ja.
--På datorprogrammet?
--Ja.
--Som sådant?
--Nej, inte som sådant.
--Men hur skiljer sig ny mjukvara på gammal hårdvara från ny mjukvara som sådan, bortsett från det som är gammalt?
--Det är fortfarande inte mjukvara som sådan.
--Men när det gäller film, om...
--Nej, nu får vi tyvärr lov att sluta för idag! säger han när du precis skulle be honom förklara en gång till när "som sådan" betyder "som sådan" och när det inte gör det, som sådant.
--Det har varit rysligt angenämt att få talas vid, men nu måste jag tyvärr kasta mig i en taxi, för jag har ett plan att hinna med, fortsätter juristen. Jag ska ner München och prata lite med grabbarna på EPO, över en bit mat och ett glas vin och så. Och mjukvarupatenten står för notan, så att säga --- visste du det, förresten, att EPO finansieras direkt av patentavgifterna, så ju fler patent vi beviljar, desto mer blir det för alla att dela på. Många patentavgifter blir det! Vi har tänkt skriva om lagen så att det blir absolut glasklart att vi kan patentera vad tusan vi vill när det gäller mjukvara --- och när det gäller annat också, för den delen. Inte en dag för tidigt om du frågar mig, det har varit alldeles för många såna där oförskämda bråkstakar som har sprungit runt här och gapat om Artikel 52 på sista tiden. Jäkla dum Artikel, om jag får säga min mening. Varför ska man begränsa patent, ska inte patentjurister få lov att äta nuförtiden?
Och de där människorna i europaparlamentet, herregud, vilka tror de att de är, komma och försöka lägga sig i saker som vi redan hade bestämt. Ska man inte kunna trumfa ett vanligt enkelt direktiv genom parlamentet utan en massa tillägg och sillskägg och näsan-i-blöt-lägg...?
Hursomhelst, hej då, tjingeling, säger han plockar med sig en liten kabinväska på väg mot dörren.
--Men att stifta nya lagar, är det inte meningen att det faktiskt ska göras av de valda politikerna och ingen annan? frågar du dig själv, men råkar säga det tydligen högt också.
Han är redan halvvägs ute ur rummet, men stannar och vänder sig om och ler ett sådant där leende som man bara gör till mycket små barn som inte har förstått ett dugg.
--Naturligtvis är det så, makten att stifta lagar ligger uteslutande hos de politiker som har fått medborgarnas förtroende i fria val. Men som vi ser på saken så har de bara den makten "som sådan".
När det gäller själva besluten så föredrar vi att fatta dem själva, uppriktigt sagt.